Strukturer med hög upplösning av litosfär-asthenosfärsystemet under en seismisk profil i Iran erhålls genom samtidig inversion av data från mottagarfunktioner och Rayleighvågens grupphastighet i det fundamentala läget, och valideras genom modellering av Bouguer gravitationsanomaliedata. De seismiska uppgifterna har samlats in över en profil som sträcker sig över Zagros, Sanandaj-Sirjan-zonen (SSZ), den magmatiska bågen Urumieh-Dokhtar (UDMA), centrala Iran, Alborz-Binalud-bergen och Kopeh Dagh-bergen. Resultaten bekräftar att det finns rötter i jordskorpan i norr och söder av den iranska högplatån där den möter den arabiska plattan och Eurasien. Den arabiska plattans litosfär med hög hastighet dyker försiktigt ner i nordnordostlig riktning under centrala Iran och stöder subduktionen av den kontinentala litosfären som är ansvarig för områdets seismicitet. Skorpan och litosfären är tunnare under centrala Iran, där två strukturer med låg hastighet med stor sannolikhet är relaterade till magmakällor i UDMA och i östra Iran, runt Lut-blocket, där vulkanismen uppvisar kalkalisk subduktionsrelaterad geokemi. Den krustal-litosfäriska roten norr om den iranska högplatån kan vara en kvarleva från en tidigare ”kimmerisk” subduktionszon. Därför kan det iranska litosfär-asthenosfärsystemet vara resultatet av att två separata subduktionszoner har vuxit samman.