Archibald L. (Archie) Cochrane föddes 1909 i en välbärgad skotsk familj, från vilken han ärvde fördelen av en privat inkomst och nackdelen av porfyri. Trots att han var en briljant student avbröts hans medicinska utbildning av en långvarig psykoanalys i Europa och av tjänstgöring i ett ambulansförband i det spanska inbördeskriget. Cochrane blev till slut läkare 1938 och gick med i R.A.M.C. 1939. Han togs till fånga på Kreta 1941 och tjänstgjorde under resten av kriget som läkare i olika krigsfångläger. Cochranes karriär efter kriget inom Medical Research Council som fältepidemiolog i södra Wales gav honom respekt och beundran från en generation brittiska epidemiologer. Cochranes internationella rykte grundar sig dock inte på hans insatser som epidemiolog, utan på hans monografi ”Effectiveness and Efficiency. Random Reflections on Health Services”, en bitande vetenskaplig kritik av medicinsk praxis. Cochrane dog 1988, men hans namn lever vidare i Cochrane Collaboration, ett nätverk av forskare som ägnar sig åt kliniska prövningar, och den fackla som han tände har förts vidare av de grupper som främjar evidensbaserad medicin. Vissa har sett snett på denna utveckling och betraktat den som ett hot mot läkarnas autonomi.