Ordet hierofani återkommer ofta i religionshistorikern Mircea Eliades verk, som föredrog begreppet framför det mer inskränkta ordet teofani, en guds uppenbarelse.

Eliade hävdar att religionen bygger på en skarp distinktion mellan det heliga (Gud, gudar, mytiska förfäder etc.) och det profana. Enligt Eliade beskriver myterna för den traditionella människan ”det heligas (eller det ’övernaturligas’) genombrott i världen” – det vill säga hierofanier.

I de hierofanier som nedtecknas i myten framträder det heliga i form av idealiska modeller (gudars, hjältars etc. handlingar och bud). Genom att manifestera sig som en idealmodell ger det heliga världen värde, riktning och syfte: ”Manifestationen av det heliga grundar ontologiskt världen”. Enligt detta synsätt måste alla ting imitera eller anpassa sig till de heliga modeller som upprättats av hierofanier för att ha sann verklighet: saker och ting ”får sin verklighet, sin identitet, endast i den mån de deltar i en transcendent verklighet”

.