(Reuters) – Boxare är ofta ihågkomna för episka engångsmatcher eller karriärsavgörande rivaliteter, men få har mött så många verkligt briljanta rivaler som Sugar Ray Leonard eller besegrat dem med tillräckligt stor regelbundenhet för att betraktas som oöverträffade i en tid av storheter.

Leonard, som fyller 64 år på söndag, vann sex världsmästartitlar i fem viktklasser men hans karriär handlade lika mycket om vilka han slogs mot och hur han slogs mot dem som vad han vann.

I slutet av 1970-talet var den ikoniska tungviktseran med Muhammad Ali, George Foreman och Joe Frazier över och Leonard flyttade in i centrum tillsammans med tre andra män, vars karriärer alla skulle komma att definieras av deras rivalitet.

Leonard, Roberto Duran, Marvin Hagler och Thomas Hearns slogs mot varandra nio gånger mellan 1980 och 1989 i weltervikt- eller mellanviktsdivisionerna.

”Var och en av de nio matcherna mellan de fyra männen var minnesvärd på sitt eget sätt och minst två av dem brukar finnas med på alla listor över de största matcherna genom tiderna”, skrev George Kimball i sin bok Four Kings, en studie av deras rivalitet.

Leonard, som bröt fram på scenen med en guldmedalj vid de olympiska spelen 1976, såg boxningen som en gren av underhållningsbranschen och han och hans rivaler skapade olika personligheter för att öka rivaliteten.

Hearns var ”The Hitman”, känd för sin destruktiva högerhand. Hagler kallade sig Marvelous Marvin Hagler. Duran, den oförsonliga gatubrottaren, gick under smeknamnet ”Manos de Piedra”, eller ”Hands of Stone”.

Den fotogeniska Sugar Ray, å andra sidan, hade leendet och charmen. Bakom den rena bilden drickade han dock mycket, tog droger och var otrogen mot sin fru.

”Jag skämde ut mig själv oftare än jag vill minnas”, skrev han i sin självbiografi.

I ringen gjorde Leonard sig dock stolt och han minns var och en av sina rivaler på sitt eget sätt. Han kallade segern över Hearns 1981 för ”mitt avgörande ögonblick som boxare”.

Att besegra Hagler 1987 efter att ha varit borta i tre år från spel med en näthinneavlossning var, enligt honom, hans ”stoltaste” ögonblick.

DURAN RIVALRY

Men även idag, mer än tre decennier efter att de senast möttes, är han mest förknippad med Duran.

Innan deras första match i juni 1980, kom Duran in i Leonards huvud med en rad grova kommentarer riktade mot honom och hans familj. Det fungerade och Duran slog Leonard och tog den WBC-titel i weltervikt som amerikanen hade vunnit mindre än ett år tidigare.

Leonard återfick sin titel fem månader senare i returmatchen som kallas ”No Mas” (inte mer) där Duran helt enkelt viftade bort Leonard och gav upp i slutet av den åttonde ronden.

Det är fortfarande en av de mest oförglömliga boxningsmatcherna genom tiderna och den förbryllar fortfarande segraren.

”No Mas-grejen var så bisarr”, sade Leonard till Reuters i en intervju. ”Jag var i ringen och visste inte vad fan som pågick.”

”Duran sa ingenting… Han sa inte No Mas. Jag hörde honom inte säga No Mas.”

Matchen, och dess upplösning, var så häpnadsväckande att ett tredje avgörande måste ske.

Efter att ha slagit och spelat oavgjort mot Hearns och besegrat Hagler i ett mycket kontroversiellt delat domslut mötte Leonard Duran igen 1989 och slog den 38-årige för att behålla WBC:s supermellanviktsbälte.

Det var en ljuvlig revansch, och Leonard tillskriver fortfarande Duran en stor del av sin framgång.

”Hur galet det än kan låta var min första match mot Roberto Duran som jag förlorade en av mina stoltaste stunder”, sade Leonard.

”Jag funderade på att gå i pension, jag ville packa ihop efter den matchen eftersom den matchen för det första tog så mycket från mig mot Roberto Duran att jag insåg att jag inte behövde det här längre.”

”Men den matchen gjorde mig till en bättre boxare. Det gjorde mig till en bättre fighter att ta mig an Tommy Hearns i den första matchen. Den första förlusten gjorde ont fysiskt, mentalt och andligt, men den gjorde mig till en bättre fighter.”

Leonard, som numera leder Sugar Ray Leonard Foundation för att slå ut diabetes typ 1 och 2, är fortfarande vänskapligt inställd till Hearns, som enligt honom nyligen lanserade idén om att de två männen skulle slåss igen – en idé som han snabbt avvisade.

Mer överraskande har han blivit nära vän med sin gamla nemesis Duran.

”Av alla människor i världen trodde jag aldrig i en miljon år att jag skulle bli vän med Roberto Duran”, sade han. ”Men det är jag. Jag älskar killen, jag respekterar killen, jag hedrar killen och vi är vänner, ingen tvekan om det.”

”Han är speciell för mig.”